Väinö's son Folke tog över ansvaret och delar av byggnaden omvandlades till bostadsdel och sängplatserna flyttades till en stugby.
I mitten av 90-talet var puben en naturlig träffpunkt för byns ungdomar. På scenen har många dartmästerskap avlutats samtidigt som törstiga fiskare har skrutit om kvällens fångst. Under stor helger som jul och påsk har folk från hela Norrbotten vallfärdats och fyllt byggnaden till sprickningsgränsen för att lyssna på musik och umgås. Vissa har mer eller mindre flyttat in under dessa helger.
Puben kan absolut inte kallas syndens näste, då det inte är allt för många som funnit sin nattkompis här. Istället har vänskap knutits och vännerna har vinglat hemåt framåt småtimmarna. Oftast har efterfesten fortsatt i någon av byns bastun tills krafterna var slut.
Jag själv började min karriär inom hotell och restaurang bakom baren här. Folke lärde mig allt från att servera öl till att avhysa överförfriskade gäster (inträffade väldigt sällan). Oändliga hamburgare har man flippap till bussgäster, turister, bybor och annat löst folk. Känsla att sitta ner efter en pubafton och dela med sig av kvällens händelser till sina kollegor är oslagbar. Minnen från Junosuando IK avancemang till div 4 hyllades genom att matchtröjor hängde på väggarna. Slagträt som satt på väggen och påminde om vår vinst i brännbollscupen på fotbollsplan. Jag lovar att vårt lag var mer hatat än Real Madrid.
Den svarta barstolen som man satt på precis innanför dörren och hälsade gästerna välkomna. Det var just det som gjorde pub 395 så unik, du var alltid välkommen. Inga VIP kort, inget snack om vem man känner, var man bor eller jobbar. Jag har sett folk i långkalsonger dansa och dricka öl till Irländskmusik samtidigt som byns storjägare kommer direkt från skogen och bryter arm med en kostym klädd yngling.
Idag serverades den sista ölen i denna sällskapslokal innan lågorna tog den ifrån Rovas familj,byn, Norrbotten och hela Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar