Tävlingsrapport

Tävlingsrapport - Nice

Då var det avklarat, Ironman Nice. Jag klarade inte målen jag hade dels för att jag inte hade full koll på banan och förutsättningarna när de skrevs. Men jag får citera Carl Brummer som beskrev det som att jag besegrade banan. Vi drar detta från början så heter bloggen "Vägen till Nice" och därför blir detta det sista inlägget i detta kapitel iallafall.

Söndagen 20130623 väckarklocka ringer 0430 jag äter en normal frukost och gör det jag alltid gör på morgonen. Jag går ner till växlingsområdet för att göra det sista justeringarna och lägga allt till rätta. Klockan är kring 0530 och det är ca 1 timme till start. Det är praktisk taget hopplöst att ta sig ur området! Det är folk överallt och när startskottet går av når jag strandlinjen men torr dräkt och utan uppvärmning. Jag kastar mig i vattnet tillsammans med de som siktar på att simma kring 90 minuter.

 

Simningen 3,8 km

Det är stora vågor som slår mot klapperstenarna. Strömmar och ca 4500 armar och lika många ben gör det inte lättare att ta sig framåt i fältet. Vissa vågor är så höga att när du tar ett armtag drar du bara i luften. Jag varierar mellan bröstsim och lägger i en spurt crowl när det kommer en lucka och plockar placeringar. Att navigera är lika lönlöst som att be om ränta på ditt lönekonto! Alla följer varandra likt blinda hönor som letar frön. Någonstans mellan 2:a och 3:e bojen får jag bra flyt och kommer in i simningen. Tyvärr så finns det inga "bra fötter" att ligga bakom så jag väljer en egen linje lite på sidan där jag kan simma fritt. Jag når stranden och varvningen efter ca 50 min vilket ger 2:06/100 m sista 1200 m avklaras på 2:07/100m och min totala Simtid blir strax under 80 min. Detta skall alltså jämföras med att jag simmar LÄTT 1.50/100 m hemma. Jag reviderar målsättningen här och bestämmer mig för att göra ett bra lopp.

 

T1

Det är svårt att ta sig upp ur havet. Stenarna gör väldigt ont under fötterna och det är trångt runt påsarna. Det är ingen ordning alls och folk byter om överallt, franskt helt enkelt.. ; ) Jag har säkert 150 m att springa med cykeln innan jag får kliva upp på den.

Cykling 180 km

Jag går ut lugnt och tittar på husen, folken och omgivningen när vi rullar ur Nice. Jag hör Alex skrika längst vägen, kul med bekanta som hejar! Försöker fylla på med vätska och energi som jag förlorat under simningen. Vi rullar på och efter ca 20 km når vi Cote de la Condamine. Där är det en 90 graders sväng åt vänster och sedan  vänder vägen 12 % uppåt. Det är kanske 10 personer som leder cykeln i de brantaste partierna. Nu har vi sakta börjat plocka höjdmeter och det är en fantastisk vy som öppnar sig. Jag kör stenhårt på coach Clas direktiv och har koll på pulsen och dricker och äter regelbundet. Jag hör någon ropa heja Stockholm City bakom mig och det är klubbkompisenAlexanders flickvän Beatrice som tävlar för SPIF, vi följa åt en bit och snackar lite. Vid 50 km kommer en brant utförsbacke med svåra kurvor.

Tyvärr så dog en 30 årig man från England här och det var inget trevligt att passera olycksplatsen . Att se honom ligga där ger perspektiv på livet. Detta är något jag kommer bära med mig resten av livet!

Nu börjar den riktiga cyklingen upp mot Gourdon. Backen består av en höjdskillnad på ca 800 m som ska tas på 15 km. Vi är ett gäng på 4 personer som rullar ihop varav ena killen gjorde Vättern på 6:55 förra året, alltså bra cyklister. Jag tycker att jag står mig bra i sällskapet men att energilarmet tjuter tätt! Jag har ett larm inställt som larmar när jag förbrukat 200 kcal vilket motsvarar en gel+sportdryck. När det är ca 3 km kvar till toppen tappar de tempot och jag lämnar gruppen. Väl uppe uteblir de nedförsbackarna som jag förväntat mig och vi ligger i tempobågen i ca 25 km innan det vänder nedåt. Jag hinner inte speciellt långt innan jag möter ambulans efter ambulans och svarta bromsspår ligger i varje kurva.

Asfalten är gropig och dålig och flaskor ligger överallt. Träd och buskar skymmer kurvorna vilket gör det omöjligt att se faror. Ibland möte du en bil på vägen eller så körde de tillsammans med oss tävlande. Det kändes som att det kan stå tjugo kor på vägen bakom nästa krön!

Jag sneglar på hastighetsmätaren och det närmar sig 65 km/h när jag blir omkörd och då pratar vi farter uppåt 75 blås utan sikt. Färden fortsätter och jag rullar på lugnt och kontrollerat. Jag känner sig så jävla stark att jag kan hålla igen ännu mer på cyklingen. Äta och dricka är det som jag tänker mest på. Det börjar trycka på och jag försöker pissa under tiden jag cyklar utan framgång och får stanna till. Vi tar några bergstoppar till och vid 120 km vänder det hemåt. Nu har jag gjort av med alla mina gel och energikakor och då pratar vi om 15 gel och 2 kakor. Jag får stanna och sno åt mig ett par vid nästa depå. Jag passar på att utnyttja nedförsbacken till att fylla på rejält med energi och tömmar allt innan jag når Nice igen. Jag är väldigt nöjd med min cykling både taktiskt och prestations mässigt. Pulsen stannar på 143 i snitt vilket är 2 slag lägre än planerat och kadensen på 85rpm. Jag har förbrukat 5300 kcal vilket motsvarar 0,75 L sportdryck och 3 gel per timme.

T2

När jag rullar in mot växlingen har jag klivit ur skorna och gör en stilenlig avstigning. Mattorna som vi springer på är glödheta! Det gör nästan ont i fötterna. Jag byter om till löparskor, keps och tar med mig 3 egna gel, oklart varför...

Löpning 42,2 km

 Jag kliver ut på löparbanan full att energi och känner inte alls av cyklingen. Jag joggar på och bryr mig inte alls om farten utan tittar bara på pulsen. Små justeringar upp och ner för att ligga på 150 slag/min. Det är fruktansvärt varmt och jag fyller på bra med vätska och mat. Cola och vatten varvas med gel och apelsin. Jag joggar tillsammans med en dansk kille som känner Rasmus Henning och vi pratar om hans kläder som jag har.  Det går riktigt lätt och vi skrattar åt de olika löpstilarna vi möter. Av någon anledning gör jag något jag aldrig gjort förut! Jag springer in i en dusch. Jag vet inte om det är värmen som gör att jag helt utan tanke springer in där och även in i nästa och alla därefter. Ja det är skönt just då men mina fötter.. Det plaskar i skorna och jag får något jag aldrig haft förut, blåsor! De växer för varje steg och jag stannar till vid två sjukvårdstält och frågar efter Compidplattor men det finns inga. Jag haltar vidare och får en platta av Lotta från Vallentuna. Tusen tack!

Tyvärr så täcker den bara en liten del av förödelsen. Nu är det total motivationsbrist! Jag har fan inte tränat regelbundet dag efter dag i 9 månader för att stoppas av blåsor på fötterna. Jag vill bara lägga mig ner och gråta, kasta skorna och åka hem. Jag tar dock mig samman och väljer att fullfölja för de som stöttat mig under året, så jag haltar/springer/joggar/går de sista 25 km.  När jag viker av mot upploppet ser jag en kille gå ut på sitt första varv av löpningen, fy fan!

 

Vi är två som kommer upp på mattan samtidigt och avslutar de sista hundra metrarna med en hård spurt uppgörelse.

Idag är det två dagar sedan loppet och jag känner mig oberörd i ben och kroppen, ja förutom fötterna och förkylning då! Just nu är jag helt tömd på motivation till tävling. Jag vill bara få tävlingen inställd så den 30 åriga killen levt vidare.

Jag vet inte om jag kommer att ta på mig en nummerlapp, det får tiden utvisa.

 

Jag vill passa på att tacka Emelie och Douglas som står ut med mig!
 

Mamma, pappa, Anna och Jim för stöttning och support

Clas Björling som hjälp mig under året med träningen, motivationen, tipsen och råden.

 

Mina tankar går till de i England som kanske följt sitt barn, pappa, vän, man eller vad han nu var via internet och undrat vad som hänt när mellantiderna tar slut...